Historien går igen ännu en gång

 Ett utmärkande drag från Putin, är hans fixering vid nazister och deras förehavanden. Nu kan vi se att han beträder samma väg som Adolf Hitler. Vi kan se Putinjugend, där man radikaliserar unga människor och skolelever med vapen i en ideologi som många menar inte är rumsren. Indoktrinering är ju till för att människor ska sluta tänka. Vi kan läsa om att kvinnorna ska stanna hemma och sköta barnen. Vi kan läsa om hur han godkänner lagar som inkräktar på den personliga friheten. Lagar som dessa ”dunkas” igenom med kort varsel, med hot. Allt detta från en känd nazimodell. Är man så desperat ”att man inte ser skogen för bara träd”. Att kackla i eget bo för de redan frälsta – vad ger detta för framtid? Vi har sett sanningen genom eget skryt om Rysslands förträfflighet och Potemkinkulisser för att föra medborgarna bakom ljuset.

Han framhåller denna nazikultur och sanningar hos den äldre generationen med rötter i sovjetstaten och deras syn på det stora fosterländska kriget och dess följder. Ryssland har ett stort problem, den äldre generationens sanning och den yngre som allt mer lever i tiden med information, internet och influenser utifrån.

Jag kan konstatera att det nu har gått 78 år sedan krigsslutet 1945 – vad finns det mer att skylla på? att Putin förlorat, propagandakriget hos de yngre, det har jag förstått. Det kan man förstå då han lutar sig mot den äldre generationen och tolkar deras synsätt och upplevelser, som sanningar för alla medborgare.

Ibland ändras förutsättningarna drastiskt

 Kriget i Ukraina har tilldragit sig intresse från många militära experter och övriga. Dessa har uttalat att den så kallade våroffensiven misslyckats eller har ebbat ut. För mig som lekman ser jag tydligt att olika delar i stridssammanhang har ändrats från tidigare gängse uppfattningar till nya. Nog ligger gamla militära doktriner i bakgrunden som för tankar till Kurskstriden 1943 och Dessertstorm med massanfall med stridsvagnar för att snabbt avgöra till sin fördel. Det är stormaktens syn på sin styrka, men på den ryska sidan har denna grusats genom ålderdomliga doktriner och missbedömning av den egna styrkan. Är detta ett tidens tecken, kan man undra?

Att Ukraina försöker utjämna villkoren genom att angripa motståndarens styrkor inte bara vid fronten utan också på djupet, där artillerisystem, salvpjäser och andra enheter stör det egna agerandet. Att sedan drönare och andra flygande farkoster ändrat hela slagfältet, genom att ”ingen längre kan gömma sig", eller att man kan bekämpa viktiga mål med dessa på avstånd utan att utsätta egna soldater för mera fara än man behöver. Att detta skulle ske i sådan styrka var det nog ingen som trodde. Många militärer upplever jag som ambivalenta i sina kommentarer. 

Att kryssningsrobotar m fl har fått ersätta flygstyrkor i stort, har också haft inverkan kan jag tro. Att Ryssland hela tiden har begått krigsbrott genom att förstöra sjukhus, skolar, energianläggningar, dammar, angripa civila uppvisar alla tecken på en skurkstat, där man vill ingjuta skräck. Jag ser ingen annan lösning än att Ryssland måste lämna Ukrainskt territorium, annars finns nog inget slut på detta. Jag skulle tro att när notan över dödade och skadade ryssar kommer, då först får vi någon typ av reaktion från det ryska folket, som kanske kan inverka i det långa loppet. Men så länge man håller dessa utanför vad som pågår, från de ledande, så dröjer nog reaktionerna.

Kortsiktigt tänkande

 Att Ryssland använder soldater som ”köttvågor” kommer att drabba Ryssland tvåfalt. Man förlorar soldater i strid och man förlorar förstås personer som skulle arbetat i Ryssland som tjänstemän, arbetare, uppfinnare mm.

I historien finns redan exempel på detta efter andra världskriget som exempel. Man lärde sig ingenting.

Sovjettidens ”våta filt” som man försökt bevara in i vår tid, där kollektivet är det enda som räknas, den enskilda människan är obetydlig och förbrukningsbar. Men inför kriget med Ukraina har 100.000  tals krigsplacerad eller reservister flytt landet för att inte behöva kriga i ett orättfärdigt krig. Så tidsandan har förändrats och hoppet för vanliga ryssar finns där.

Som västerlänning ser man Kremlmaktens ointresse att bespara så mycket lidande som möjligt. Till detta kommer korruptionen som en välsignelse för oss och visar på den ineffektivitet som vi sett och den ålderdomliga doktrin som ligger bakom kriget mekanismer. Bomba allt till grus för att sedan avancera, denna använda man 1939-45. Resultatet av detta för Ukraina är att man kan skaka av sig sovjetstatens ok en gång för alla, och bygga upp en väststat. För Rysslands räkning verkar allt meningslöst med grushögar här och där. Vad ska man med dessa till?